En av mina bästa konsertupplevelser någonsin är förmodligen en 4-5 låtars konsert på en gala.
Nu pratar jag inte ens om hela konserten, utan endast första låten. Det var på Manifest-galan 2007 som Pascal helt plötsligt stod på scenen och rev igång låten Min Enda Vän. Aldrig någonsin har jag blivit så knockad av en första låt. Kunde inte göra annat att gapa eller kanske vrålade jag, det spelar ingen roll, jag var i upplösningstillstånd. När den spelningen var över kände jag mig som en blöt fläck, vad jag just hade upplevt skulle sätta sig i huvudet för resten av mitt liv.
Och allt kom tillbaka till mig idag när jag satt på bussen och den här låten spelades i hörlurarna.
Introt alltså, man fattar redan där att något stort är på gång och sedan eskalerar det bara.
En konsert kan inte börja bättre än med den låten, inte en människa kan säga nej med en sådan start. Pascal, jag älskar er.
Pascal - Min enda vän
1 kommentar:
så där var jag på accelerator 200?. anywho. när interpol rev av sista låten i form av roland, och gitarrkresendot på slutet i låten kom in, ännu längre och ännu kraftfullare än det någonsin kan bli på skiva. då tappade jag förståndet helt. en tjej som stått bredvid mig frågade efter konserten vad det var jag stod och flinade åt. jag hade enligt henne sett ganska galen ut.
sen finns åtaliga tidiga bd spelningar som alltid kommer finnas kvar på både ögonhinnor och bland hjärnsubstans.
Skicka en kommentar