Verschwende deine jugend

Min favoritbög är killen iförd en fet jävla cowboyhatt som tuggar tuggummi och headnoddar otroligt blasé till Stereo MC's superhit Step it up i filmen Waynes World 2.
Strax efter den killen kommer Gabi Delgado - en riktig karlakarl.
Och DAF var riktigt bra ikväll!

Why be blue?

Äntligen fredag! Äntligen solsken! Äntligen en städad lägenhet!
Och som jag städat sen då, till februaris bästa spellista, nu gäller det att njuta av denna rena lägenhet i någon timma tills katterna fällt hår i varenda vrå igen.
Ikväll vankas det arbetarmiddag i form av skomakarlåda samt På Spåret och annan vanlig fredagsunderhållning. Men närmast väntar solskenet alltså, och jag plockar fram skinnjackan igen och känner mig snyggare än jag gjort på flera månader.

Imorn spelar Pascal på Strand, nya skivan är makalöst bra och det ska bli grymt kul att få se dem live igen, detta får man helt enkelt inte missa!

Fem år i psykbunkern

Igår firade jag fem år på mitt jobb, det var som vilken dag som helst och den utlovade pennan som man ska få efter fem års tjänst dök inte upp - det var ju drygt.
Fem år innebär att jag blivit fem år äldre vilket jag även märkte när jag alldeles nyss gjorde en undersökning på nätet och fick bocka i 26 - 35 rutan.
Chuck Klosterman ska tydligen ha sagt att man är personen bredvid en på en konsert, efter Depeche Mode i söndags innebär det att jag är en 35nånting gubbe med ölmage och illasittande kläder. Konserten var precis så bra som Depeche alltid är även om jag saknade flertalet låtar.

Nu går jag in i kaffekoman!

Hurricane Gilbert

Vik 17:e oktober i din almanacka!

Plan B

Tre dagar efter att jag dragit till London spelar Jamie T på Debaser.
Två dagar efter jag kommit tillbaka hem spelar Wave Pictures i London.
Ibland är det bara så himla typiskt...

Hang myself in the christmas tree

Coldplay på en Fritidsgård, shoegaze på 00-talet.
Eller för att citera Christopher Walken i Waynes World, It's a garage band.
Laakso på Strand var med andra ord ingen höjdare. Nu är jag inget direkt fan men tycker att de lyckades få till ett par riktigt bra låtar på senaste skivan, Krunegårds soloprojekt fick mig tro att det skulle vara något att hänga i julgranen.
Istället möttes vi av ett segt och oinspirerat band med låtar som kanske inte är dåliga, men fruktansvärt intetsägande.

Strand som ställe lämnade även det mycket att önska, vad sägs om att skaffa vinglas kanske? Det är inget annat än ett dålig skämt att servera vin ur saftglas. Fritidsgårdskänslan höll i sig tack vare klientelet, rundpingisbordet och möblerna.

Nej tack, inte en gång till.

Rockenroll tar död på mig (igen)

Återigen en sömnlös natt. Den här har spenderats med att lyssna på Jay Reatard och jag är bitter över att jag kommer att missa spelningen på fredag pga jobb. Tror att det kan bli hur bra som helst.
Den nya frälsaren inom rockenroll!

Mother Russia

Om man tyckte att Glasvegas stod väldigt mycket i motljus när de spelade på Debaser Medis vet jag inte vad man kan säga om Sisters Of Mercy ikväll. Tror jag såg Andrew Eldrich totalt i 5-10 minuter ikväll, bortsett från när jag kunde ana hans siluett någonstans bakom all rök och ljus.

Hade Arenan inte varit sveriges sämsta konsertlokal och ljudet därmed inte varit så dåligt (ibland hörde man knappt hans röst) hade förmodligen konserten varit en höjdare, även för en sådan som mig som allra mest var Carros sällskap idag.

Spring Ricco

Love Antell skäms aldrig över att sno lite här och där från sin skivsamling till sin eget komponerade musik. Jag antar att det är därför jag hör Glasvegas på nya låten Spring Ricco. Hur det låter? Riktigt bra, såklart.

Förövrigt ska Glasvegas även spela på Cirkus i vår, jag ska hänga på låset imorgon bitti så att jag får biljetter dit också. Denna fantastiska konsertvåren tar aldrig slut!

Gamla hjältar rostar aldrig

Under mina sena tonår var Dennis Lyxzen en högt aktad man. Refused fick mig intresserad och The (international) Noise Conspiracy fick mig fast för denne norrlänning. Trots att jag säkerligen fick ett 10-tal chanser att se dem live blev det aldrig av, något kom alltid ivägen.
Nuförtiden gör Dennis lika trött rock i The Noise Conspiracy som jag inbillade mig att han revolutionerade emot. Han känns allt fräschare i sitt korståg för bra musik genom sitt(?) skivbolag Ny Våg. Men allra mest gillar jag Mr Lyxzen i sitt nuvarande svenskspråkiga band Invasionen. Powerpop/punk när det smittar av sig som allra bäst.

Av dessa enkla skäl har jag bestämt mig för att gå och se ett trött International Noise Conspiracy på Debaser den 1 mars.
Gamla hjältar rostar aldrig!
Låten! Videon! Körerna! Kostymerna! Frisyrerna!

I en sekund var jag hög

Onsdag 11/2

Lilla Hotellbaren

Världens bästa Pascal spelar alltså på Lilla Hotellbaren (Malmen) den 11 februari. Jag kommer att behöva läggas in lagom till sommaren efter alla de här kickarna som väntar under våren.

Nu: London!

Tramps like us

Som avslutning på denna fantastiska konsertvår så bjuds vi på Springsteen på Stadion. Jag känner att en kväll i början av juni knappast kan bli finare än så. Även för oss som inte är hardcore fans som kan bootlegs och varit nere med Bruce ända sen han spelade på konserthuset 75 tror jag att det kan bli en stor kväll, det verkar alltid vara en stor kväll med Bruce Springsteen.

Så på måndag blir det jag som sitter i telefonkö samt uppdaterar biljettsidan på nätet var 10:e sekund.

One giant leap for me

Vaknade med en smällande huvudvärk och det beror knappast på alkohol då jag bara tog två öl igår, inte heller är det ångest av fel svar, snarare är det spänningshuvudvärk. Varje gång när de räknar upp placeringarna har jag en puls på minst 180.
Den här gången blev det en delad 12 plats av 40 startande lag (39 fullföljde) och jag är varken nöjd eller missnöjd, quizet var roligt framför allt. Nästa gång är det (som vanligt?) Fun Boy Four som gör quizet vilken garanterar 3 väldigt roliga timmar och förhoppningsvis topp 5 för oss igen.

Bland alla branschmänniskor igår hörde jag flertalet av dem nämna sin besvikelse att de inte fick några biljetter till Glasvegas, en av dem med kommentaren: Det är spelar ingen roll vilka kontakter man har, det går inte att få några biljetter dit.
Vilken vinst det kändes som, äntligen något för den lilla människan. 2009 är mitt år och den 12 februari vinner vi quizet.

Baby I'ts getting late

Klockan var ställd, datorn låg bredvid sängen, jag var redo för strid.
Klockan på datorn hann visa 10.00 - 10.01 - 10.02 och jag började undra hur det här egentligen skulle gå. 10.03 gick det tillslut. Glasvegas biljetterna var mina och 5 minuter senare var det slutsålt.
Efter allt för många biljett nederlag har jag nu vunnit, och jag tycker fan att jag förtjänar det.

Nu ska bara min semesteransöken 6 mars gå igenom.

Mars

Mars kommer att bli månaden då jag kommer att behöva ta semester.
6 mars Glasvegas
21 mars Sisters of Mercy
27 mars Jay Reatard
Och då har jag inte ens kollat upp resten av mars, det här bådar gott!

God damn sounds good

Årets bästa beslut jag tagit i år var när jag valde att gå och se Bob Log III istället för någon "häftig" klubb/fest i midsommarkransen. Konserten var överväldigande och insåg redan i första låten att detta, det var något utöver det vanliga. Buskis, halvtaskig kvinnosyn, en jumpsuit, hjälm, en trummaskin och ett one-man-band med ett otroligt sväng fick ner mig på knä.
Skulle du någonsin få chansen att se Bob Log III så får du för allt i världen inte missa honom.

Jag ska dö på en toalett

En av mina bästa konsertupplevelser någonsin är förmodligen en 4-5 låtars konsert på en gala.
Nu pratar jag inte ens om hela konserten, utan endast första låten. Det var på Manifest-galan 2007 som Pascal helt plötsligt stod på scenen och rev igång låten Min Enda Vän. Aldrig någonsin har jag blivit så knockad av en första låt. Kunde inte göra annat att gapa eller kanske vrålade jag, det spelar ingen roll, jag var i upplösningstillstånd. När den spelningen var över kände jag mig som en blöt fläck, vad jag just hade upplevt skulle sätta sig i huvudet för resten av mitt liv.
Och allt kom tillbaka till mig idag när jag satt på bussen och den här låten spelades i hörlurarna.
Introt alltså, man fattar redan där att något stort är på gång och sedan eskalerar det bara.
En konsert kan inte börja bättre än med den låten, inte en människa kan säga nej med en sådan start. Pascal, jag älskar er.

Pascal - Min enda vän

På höstfronten, intet nytt

Konserthösten är död, jag kan för tillfället inte komma på ett enda band som jag verkligen vill se i höst, massor av dussinband men inget direkt bra.
Efter att igår återigen ha fått genomlida ett dussinband stå och vara sjukt opersonliga i replokalsanda så känner jag hur jag verkligen vill gå på en bra spelning igen. Jag vill bli euforisk, tappa fattningen och glömma bort allt vad tid och rum heter.
Men inte i höst verkar det som, Glasvegas åker inte längre norrut än till köpenhamn. Wave Pictures verkar inte ha några direkta planer på att resa iväg från de brittiska öarna. Coming Soon verkar vilja turnera frankrike runt några varv till (och kanske en tur över sundet till england).

Närmast verkar det bli först i vinter som det gäller, om jag nu ska gå på Judas Priest och AC/DC just for the fun of it.
Visserligen är det Nordpolen nästa vecka, men jag tror inte det kommer att vara i närheten så bra som för ett år sedan. Krunegård på Cirkus? Där har du närmsta euforin för mig.
Kom igen nu, ge mig ETT bra band, jag räknar med att Denimzine kan bjuda på tre bra band på deras klubb, annars vet jag inte vart jag tar vägen.