I'm here to keep your lonely nights away

Det är ett fåtal saker som jag vet med säkerhet men det finns två saker som för mig är fakta.
1. Modern Love är en av de bästa låtarna någonsin.
2. Henric De La Cour måste vara snyggaste karln i mannaminne.

Det är ett jävla tjatande från min sida, men Yvonne är alltid återkommande i mitt huvud. Så fort jag spelar någon av deras låtar så inser jag ju att de kan vara ett av dem där banden, som aldrig slutar vara viktiga.
Yvonne sitter på en rejäl låtskatt med fulländade skivor, Getting out Getting Anywhere är en sådan skiva som gör att man tappar andan.
Själv har jag fortfarande inte smält deras förkrossande spelning på Medis i våras, jag levde på den konserten i flera veckor. En total urladdning vart det där jag stod nästan längst fram, jag vill uppleva det igen.
Herregud, det känns som om jag är 18 på nytt!

Make me wet and dry me over

När jag satt på tunnelbanan idag så sköljdes jag över av nåt slags euforiskt, nostalgiskt rus. Hela jag var ett enda stort leende. Kunde knappt sitta still på sätet och hade inte de engelsktalande affärsmännen brett ut sig så jävligt så hade jag nog inte suttit still.
Det hela höll i sig 2 minuter och sex sekunder och stavas Hello Goodbye - Pussycat.
Denna bagatell till låt är genial på alla sätt och vis.
Förälska dig du med. Mjau!