Trettondagen is a joke in your town

Efter jobbet vankades det frukost, trist då att stockholm är en död stad och det inte finns ett fik öppet halv 6. Trettondagen innebär även att centralstationen ligger helt öde utan ens ett pressbyrån öppet. Tji fick vi och missade till råga på allt även tunnelbanan.
Utomhus är det alldeles svinkallt så det biter inte bara i kinderna utan även låren får sig en törn, näshåren blir till is och vaderna värker av kylan.
Nu är jag iallafall hemma och försöker värma upp kroppen med en kall (men stark) öl efter den 3 minuter långa promenaden hem från tunnelbanan där mitt enda sällskap var Phil Lynnott.

Sjukt snyggt omslag btw.

Summer still reigns supreme in my mind

I dessa tider som snön och kylan förpestar vårt land med sin existens tvingas vi gå i skor som tål väta, snöra en halsduk runt nacken så det känns som en stödkrage. Vi tvingas bylta på oss lager efter lager under en ful vinterjacka när det enda vi egentligen vill är att dra på oss plimsoles och en skinnjacka.
Mitt problem är nog att jag aldrig är nöjd, att väntan på något är det jag vill ha. För såfort det väl blivit lite 10 grader ute kommer jag vilja ha sommar med allt vad det innebär av att sitta och dricka vin och drinkar på balkongen varje ledig kväll.
Sen när jag väl har fått det kommer jag gnälla över värmen och drömma om en höst där jag kan ta långa promenader i snygga kläder med en take-away kaffe i handen.
Men sällan är det snö jag vill ha, bortsett från några veckor runt jul, så det får gärna smälta nu tack.

Så medan jag ser hur det droppar från balkongen ovanför lyssnar jag på sveriges största sommardrömmare, Aerospace gör musik som värmer upp även den kallaste av själar.

Aerospace - The only things we share

Världens längsta månad

Solen verkar vara på jävlas-med-olle humör idag och visade sig inte föräns det var dags för mig att knata iväg till jobbet. Som tröst bryggde jag en till kanna kaffe, letade vårkläder på nätet och gjorde en spellista på spotify som skulle få mig att tro våren ändå var påväg.
Februari tar aldrig slut

nostalgia locomotive

Snön yr här utanför, jag som trodde att våren var på intågande. Tji fick jag.
Eftersom jag ogärna går ut dagar som dessa passade det utmärkt att rensa ut garderober och skamskåpen, såna skåp som är fyllda med skit man inte riktigt vet vart man ska lägga det. Något som går väldigt snabbt om det inte vore som så att dessa skamlådor är fyllda med så otroligt mycket nostalgi med alla bilder, brev och tidningsurklipp som gör att man till slut sitter där alldeles rödögd och snorig i timme efter timme.

Olle med svart hår och nagelack, det var inte igår inte. Bilden är en fotouppgift carro hade i gymnasiet.

Cold Swedish Winter

Ute är det 15 minus, jag förfrös öron och kinder när jag vankade hem uppför backen från B'wayen. Kallare än såhär och jag går inte ut, min vinterjacka är gjord för Barca-vintrar.
Datorn har dragit på sig nåt ett hemskt virus och jag är krasslig med rinnig näsa medan halsen är tjock och svider.
Nog för att julen är slut, men det känns ändå lite trist att komma hem till en julgran där de lägsta grenarna har gått av (plastgran) tack vare kattfan och fittkatt.
Julgransplundring i eftermiddag?

Min lägenhet behöver nog tätas, golvet ska väl inte vara såhär kallt?
In i värmen bara, det här är värme.