Dricker öl ur vinglas, vi drar

Hela sommaren har jag spelat Farsta Centrum By Night sönder och samman, refrängen låter farligt lik T-Pains del i I'm on a boat och låten är sådär härligt sommardrömsk utan baelaric beats eller håkan-eufori.

Årets sommarhit? Nu äntligen med video, en fantastisk sådan. (och jag insåg precis att videon är musikvideoversionen av En Kärlekshistoria.)

Sommarföljetong

Sommarens följetong "Olle & hans trasiga knän" fortsätter nu.

Insåg efter ett tredje försök med onda knän att jag förmodligen behövde skaffa mig ett par löparskor utifrån "mitt" språng. Så häromdagen besökte jag löplabbet mitt i den varmaste och fuktigaste sommaren. Fick stå barfota på spegellådor samt springa så svetten skvätte (true story) på löpband, allt för att få de skor som passade mig allra bäst. Det hela var en otroligt förnedrande process.
1200 kronor och väldigt många svettdroppar på butikens golv senare hade jag tillslut ett par nya "bra" skor.
Så idag var det dags för det stora testet, visst kändes de bra och efter 3-4 veckors stillsittande/öldrickande kändes det ändå väldigt enkelt att springa. De första 4 kilometerna kändes mångt och mycket som ett befriande. Lagom till mitt fem kilometersmärke högg det till som en kniv rakt i knäskålen varpå jag var tvungen att stanna tvärt för att halta mig hemåt.
Nu har jag stretchat som en motherfucker. Vi får se om mitt knä klarar gå ner för trappor.

To be continued...

Do you wanna ride?

Gårdagen spenderades på en båt/färja/fartyg (motorskepp) till åland och tillbaka. Planen var att äta buffé och komma hem med öl & sprit. Det var en trevlig dag, jag fick en Lapin Kulta upphälld till mig när jag beställde en Sierra Nevada trots att jag upprepade vad jag ville ha. Samma kille i baren serverade ett drängfullt mor&dotter-par som verkade vara ute på en raggningskryssning ihop, Oh Whitetrash how I love you.
Taxfree ölen dricks nu upp medan jag är sjöblöt av svett efter att ha varit dum nog att springa 6 kilometer i helvetesvärmen, men jag var ju tvungen att pröva mitt nya vätskebälte som jag fick av Carros mamma. Sommaren kräver så mycket av mig, därför gjorde jag en spellista jag nu lyssnar på i väntan på Carro som ska sluta jobbet så vi kan dra och bada.

Förövrigt är jag numer en Jensen även i folkbokföringen.

Dagens Vedder

Sommaren är här, och det med råge. Dessa tider är det jobbigare än vanligt att jobba natt. Man åker hem med solen stickande i de trötta ögonen, man sover då det är som varmast och vaknar upp sjöblöt av svett med ett huvud som värker.
Idag var det så varmt att luften var klibbig redan halv 6 på morgonen, jag halvligger i soffan, känner doften av nyklippt gräs. Funderar på om det är läge för en kaffe och vända dygnet helt då man oavsett mängden sömn kommer känna sig dåsig, förvirrad uppsvälld och äcklig.
I den här värmen är man tvungen att sporta korta shorts (tänk wimbledon 1976 fast svart) för att överleva samt upprätthålla någon som helst stil.
Är glad över den nästan totala bristen av hår på benen (det är snyggare så, fråga bara cyklisterna) och lyssnar på män med väldigt ljusa röster.
Låt sommaren börja.

The Real World is kind of like the real world

Sommaren är (nästan) här med allt vad det innebär av killar i ribbade, tighta linnen och tjejer i sommarklänning men som fortfarande bär vinterns svarta stövlar. Sommaren drar fram det värsta ur människor.
Till råga på allt har Robyn släppt en ny skiva som höjs till skyarna och Robyn blir betraktad som något slags geni. Jag fattar det inte, jag hatar alla er som hyllar Robyn för det är inget annat än pop. Väldigt harmlös pop, så kör på, spela det när ni halsar Rosé, skaka rumpan om ni känner för det men sluta betraka henne som ett geni. Att hon (de senaste 6 åren) är indie och har egen label är ingen nyhet, inte heller värt att nämnas.
För egen del tål jag inte hennes röst, den skär i mig och beatsen känns sådär lagom tokroliga utan någon direkt udd. Föredrar när hon kör i moll, men allra bäst vore väl om hon försökte sig på EBM. Tuggummipop goes EBM vore nog grymt.

Min, för tiden, favorit när det gäller tuggummi-genren just nu är det här!

Etapp 17

Utanför är det många minusgrader och jag älskar hur det verkligen lamslår kinderna och gör mina lår alldeles röda. Nu vill jag åka skridskor och kanske pröva fiskelyckan med en pimpel. En tur till Hammarbybacken vore inte heller helt fel, det var ju trots allt 10 år sen jag åkte skidor. Vintern utanför gör landskapet fantastiskt vackert och jag gillar att klä mig varmt nu när jag har snygga skor, sneakers samt en fin vinterjacka.

Men ibland, bara ibland, drömmer jag mig bort mot sommaren. Och då tänker jag inte på varma dagar på stranden, solbränd hud eller kalla öl, nej för min del är det mest svett och huvudvärk på sommaren. Jag drömmer mig bort till de 3 veckorna i juli då jag sitter och svettas i soffan, ojar mig och imponeras. De där dagarna då jag nästan struntar i att sova för att kunna följa en hel etapp och verkligen önskar jag var på plats i alperna eller pyrenéerna.
Nu har jag precis kollat in schemat för årets Tour de France och inser att det det kommer att smälla rejält den 22 juli då de ska upp för Col du Tourmalet, det kommer att bli magnifikt.

Och i år då jävlar, då är det dags för Andy Schleck att bli kung, en tron jag hoppas han kommer besitta i många år framöver.

Släpar mig uppför trapporna till dig och den efterlängtade kyssen

Det blir en euforisk sommar känner jag på mig. Coming Soon har släppt en ny singel och på sensommaren kommer nya skivan, smakprovet verkar otroligt lovande. SKRIET är sommarens grej helt klart.
Och Pascal har lagt upp två nya låtar på myspace, låten Nyår kan vara den bästa låten någonsin. Nu är inte det här ett vanligt slentrian "världens-bästa-låt" uttalande utan jag tror faktist det är på riktigt den här gången. Den träffar någonstans där i maggropen, det ilar längs ryggraden och jag vill vara full, dansa, skrika, eller bara gråta.

Smells like happiness

Nu när jag slutade jobbet var det fantastiskt härligt väder, så jag gick förbi tunnelbanan och fortsatte bara gå, gå, gå. En solig morgon i ett nyvaket stockholm är fint. I gamla stan blev jag medbjuden på efterfest, jag tackade vänligt men bestämt nej. Fortsatte längs götgatan tills benen sa stop vid Gullmarsplan.
Vissa dagar vill man bara inte gå och lägga sig, idag är en sådan dag. Klockan är 07, jag börjar jobbet igen om mindre än 12 timmar, vad gör en timma till utan sömn egentligen?

Det blir helt klart dags för solskenspop igen!

Just in time for Summer, the war is over

Jag såg Shy Child för nåt år sedan, det var en vansinnigt bra spelning, mörkt, rått med endast trummor & keytar.
På skiva är det lite mjukare och Summer är en poppärla Max Martin önskar han skrev.

Summer still reigns supreme in my mind

I dessa tider som snön och kylan förpestar vårt land med sin existens tvingas vi gå i skor som tål väta, snöra en halsduk runt nacken så det känns som en stödkrage. Vi tvingas bylta på oss lager efter lager under en ful vinterjacka när det enda vi egentligen vill är att dra på oss plimsoles och en skinnjacka.
Mitt problem är nog att jag aldrig är nöjd, att väntan på något är det jag vill ha. För såfort det väl blivit lite 10 grader ute kommer jag vilja ha sommar med allt vad det innebär av att sitta och dricka vin och drinkar på balkongen varje ledig kväll.
Sen när jag väl har fått det kommer jag gnälla över värmen och drömma om en höst där jag kan ta långa promenader i snygga kläder med en take-away kaffe i handen.
Men sällan är det snö jag vill ha, bortsett från några veckor runt jul, så det får gärna smälta nu tack.

Så medan jag ser hur det droppar från balkongen ovanför lyssnar jag på sveriges största sommardrömmare, Aerospace gör musik som värmer upp även den kallaste av själar.

Aerospace - The only things we share

Tramps like us

Som avslutning på denna fantastiska konsertvår så bjuds vi på Springsteen på Stadion. Jag känner att en kväll i början av juni knappast kan bli finare än så. Även för oss som inte är hardcore fans som kan bootlegs och varit nere med Bruce ända sen han spelade på konserthuset 75 tror jag att det kan bli en stor kväll, det verkar alltid vara en stor kväll med Bruce Springsteen.

Så på måndag blir det jag som sitter i telefonkö samt uppdaterar biljettsidan på nätet var 10:e sekund.

That summer feeling

I fredags lyssnade jag på sommarprat i P1 för första gången på många år. Då var det nog 1999 och Lukas Moodysson pratade, han spelade Broder Daniel. Jag älskade det, såklart, mannen som gjort det senaste årets bästa film spelade bd! Vad han egentligen pratade om minns jag inte, minns inget allts förutom spelandet av bd!
Nu i fredags var det Annika Norlin som skulle spela sina 10 favoritlåtar, en bra ide så jag var tvungen att återigen lyssna. Mestadels var det halvbra låtar och ganska fint prat om det hela. Men det enda som fick mig att hajja till var när hon spelade Jonathan Richman - That summer feeling, den låten tillsammans med förklaringen om varför hon valde den gjorde min dag.
Den där sommarkänslan, att hur bra allt än är kommer det ändå att skita sig. När jag gick i skolan var sommarlovet bara roligt i nån vecka, sedan började jag räkna ner hur långt det var tills jag skulle börja igen. Njuta av ledighet? Nej jag bävade inför när jag inte var ledig något mer.
Stressad som få ville jag göra allt och lite till, ville leva ut ordentligt, "explodera" som Håkan Hellström säkert hade sagt. Allt rann såklart ut i sanden medans jag stressat tittade i almanackan och insåg att det redan gått tre veckor av lovet.

Varje lov var så, jag hade svårt att njuta av ledigheten och så är det fortfarande. Efter en veckas semester började jag redan oja mig för att behöva jobba igen, sörja över att aldrig ses när jobbet kallar. Istället för att faktist njuta av vad jag har just här och nu.
Jag blickar alltid framåt i tiden och glömmer bort nuet.
Det är min Summer Feeling som kommer att jaga mig i resten av mitt liv.

Die in the summertime

Såna här dagar när det är 25-30 grader varmt vill man mest dö om man inte lyckas undvika solen.
Vi gick och såg nya batman filmen och fick därmed sitta i en sval och mörk biosalong 2½ timme när solen sved som allra värst.
Stjärnor som dör brukar postumt hyllas oförtjänt mycket (Kurt Cobain, Ian Curtis, Aaliyah osv), och det trodde jag även hade hänt Heath Ledger, men i den här filmen är faktist hyllningarna berättigade. Han gör Jokern riktigt bra, enligt mig och Carro har han lyckats göra Jokern otroligt lik Christer Pettersson (Chrille P) i hur han rör kroppen.
Hatten av för Heath.

Om vädret är lika vidrigt imorn ska jag se Hancock, Will Smith har väl format alla i min ålder tack vare Fresh Prince som man såg varje dag efter skolan.

Ända sen den dag du for

Det har varit solsken hela dagen men nu har jag regn hos mig bara för att jag är påväg till stan.
Kan det då passa bättre att spela denna låt?
Tyvärr bara en liveversion tillsammans med Marit Bergman, så egentligen inte alls så bra som albumversion, men den kan ni hämta här om ni vill.
Han är något av en guilty pleasure, bortsett från att jag inte direkt skäms över att av ha hans skivor i hyllan.

She never meant to call, she did anyway

Utanför fönstret är det ett sånt där underbart sommaroväder. Domedagsmörka moln, stormvindar som får träden att svaja till ordentligt, jag bara väntar på att regnet ska börja smattra mot rutan.
Låtar till regniga sommardagar.


Bruce Springsteen - Atlantic City
Bruce Springsteens bästa låt är varken Jungleland eller Born to Run eller vad nu som ropas efter allra mest när han spelar. Utan det bästa han gjort är utan tvekan Atlantic City. Hela Nebraska är full med fantastiska låtar som inte är typiska Bruce låtar, han är ju så mycket bättre när han släpper garden och slänger ut saxofonerna.

St Etienne - He's on the phone
En 90 tals relik som jag aldrig har reflekterat över förän några månader sen när den spelades på en klubb. Jag hade ju hört den ganska många gånger, men ändå hade jag aldrig HÖRT låten. Det behövdes ett (visserligen ganska dåligt) svettigt dansgolv för att jag skulle förstå låtens storhet.
Det tidstypiska beatet med den melankoliska sången gör det hela underbart. Man vet aldrig riktigt om man ska dansa eller gråta.

En familjegrav, Oh vad härligt med lite sällskap idag

Spenderade gårdagen med att leka Ajvide genom att ligga utslagen på en kyrkogård. Utslagen pga värmen, precis som i Hanteringen av odöda. Tänk att en kyrkogård, som mest är en park faktist, kan vara så lummig och trevlig trots alla skräniga studenter några hundra meter bort.
Innan jobbet kallade satt jag i brunkebergsparken, vid fontänen, och sträckläste nya numret av tidningen Kadens, deras Tour de France special var grymt!
Natten ägnades allra mest åt att diskutera musik med räkan, samt håna honom för att han lyssnar på hipsterelektro.
Såna dagar kan jag ta mer av, om jag bara slapp värmeböljan. Jag och alla andra blir så hiskeligt fula/äckliga.

Summer Days Are Forever

Sådana här mornar kan man inte göra annat lyssna på Aerospace, jag vill inte gå och lägga mig trots att jag varit vaken över ett dygn. Men nu är det sol och fågelkvitter och jag vill inte ge sken av att vara sådär jobbigt påträngande glad som Carros dödsfiende är hela tiden.
Aerospace är ett sånt där band jag saknar, trots att de inte spelas allt för ofta. Men de var ju (som så många andra band på den tiden) viktiga för mig när jag hittade dem en kall vinter för en herrans massa (7?) år sedan. Det kom en skiva, en EP samt den där sjuan som på riktigt är sönderspelad här hemma.
Vissa veckor går dem varmt i min ipod för att sedan ligga i dvala en stund igen, så som det kan bli ibland.
Tiden går snabbt när man har roligt.

Jag vet hur man väntar

Igår lämnade jag hemmet i min ljusa sommarjacka och ett par vita sneakers, somrigt värre. Nu när jag begav mig hemåt på morgonen var det snö på marken. Snö!?
So NOT okey!
Man lär sig aldrig att vintern ständigt hasar en i hälarna tills det blir mitten på maj.

Här hemma lär det bli svårt att sova med en löpande katt som gnyr, gnäller och skriker.

Så jag tror jag pausar mina drömmar, och jag tror jag väntar tills i sommar.
På Torsdag är det Popquiz igen, jag ser verkligen fram emot det. Även om jag kan ytterst lite och de andra tävlanden oftast består av proffsnördar som har som jobb att kunna musik (artister, journalister, skivbutiksanställda osv).

En natt till sen är jag ledig tre.

Insomnia goes sova som fan

Nu är det förjävla varmt ute, jag ska sitta och svettas i ett varmt rum med uppemot 200 personer hela dagen.
Sen bär det av mot hässelby där det vankas grillning, TP och poker.

Om jag ens orkar, mitt huvud värker och jag mår illa, istället för att ha min vanliga sömnbrist har jag nu sovit för mycket, 10 timmar två nätter i rad. Inte undra på att man mår skit.
Fast lite öl utomhus vore ju faktist trevligt.